Nytt försök i svampplockarskogen

Den här veckan har jag varit hemma några dagar med halsont och huvudvärk. Kände att det skulle vara skönt att få komma ut lite i det fantastiskt fina höstvädret, så jag föreslog en svampplockartur för familjen. Mottogs väl sisådär av dottern men väl av maken. Hon följde med till slut, fast hon skulle inte plocka nån svamp bara hålla reda på hunden. Först stannade vi vid ett ställe som såg ut så som vi trodde att det skulle se ut, för det har vi läst oss till. Men inte en svamp i sikte, och kallt och blåsigt var det. Den övertalade dottern jublade inte direkt. Så vi satte oss i bilen och åkte en bit till, stannade och började leta på ett nytt lite annorlunda ställe. Vi var tvungna att passera ett litet vattendrag som såg alldeles förfärligt giftigt ut, men vackert och lite som i en trollskog.

Först hittade vi ingenting på det nya stället heller, som vanligt, bara spår efter vildsvin. Men sen fanns dom bara där och det slutade blåsa och det var jätteskönt. Dottern fick ihop riktigt mycket. När vi kom hem var vi ganska hungriga för någon matsäck hade vi ju inte tagit med oss, tyvärr. Men då fick vi varsin rallarhalva med smörsteka trattkantareller, det är svårslaget. Fast dit har vi inte kommit med dottern än, att äta svampen, men jag tror det kommer. Nu återstår bara det där med att rensa, det är ju baksidan med det hela.